" Du tas emot tillsammans med nektar och vackra ord om hopp och löften,
men som långsamt förlorar både kraft och trovärdighet.
Bedövad både dricker, sväljer och dansar du för att trubbas av och formas till en lakej åt maktens kreatur.
De som egentligen aldrig haft uppsåt att genuint hjälpa.
Försvagad och allt sjukare utöses försåtsminering i landet du vandrat i så länge.
Din styrka, hälsa och förmåga har dräneras av dunkla krafter du aldrig anat se uppträda med eller i filantropers förtecken.
Tillvaron rister till och du tumlar ur ditt sterila landskap, till ett kallt och där liv saknar all betydelse.
Men nog bäst som sker Där hör jag hemma iallafall. "
- JoHe